LEONARD STENBERG
I skolan kunde hon allt redan. Det var som att hon bara satt av tid. Men det sket lärarna i, föräldrarna också. Så snart sket hon i dem. I skolan. I samhället. I allt. Det började med ett rån. Inte för pengarna utan för kicken. Sluten ungdomsvård gjorde henne bara kriminell, kriminell på riktigt. Fakk alla!
På förskolan väntar flickan på sin pappa som ska hämta. Hon har haft en riktigt dålig dag. Hon har spottat på Bruno och det får man inte göra. Men pappa är sen. Varför kommer han inte? Flickan har ju redan alla kläder på sig och vill gå, nu, på en gång. Tiden går superlångsamt. Hon väntar och väntar och bearbetar händelsen med Bruno i sin fantasi.
När Matar var 9 år upptäckte han parkour och började träna med sina vänner på gatorna i Gaza. Han älskade friheten i att flyga över murar och ruiner, att göra hinder till möjligheter. Snart var han och hans vänner så duktiga att filmerna de lade ut väckte internationell uppmärksamhet. Hans otroliga färdigheter som parkourutövare öppnade dörrar till världen – och till slut kunde Matar ta sig till Sverige. Men resten av hans familj är kvar.
I August Strindbergs Dödsdansen grälar ett gift par så att det osar. Dag in och dag ut är det bråk och de är fruktansvärt elaka mot varandra. I Lilla Dödsdansen får vi se vad som händer i rummet bakom, där parets två barn håller till. Kommer de att hålla ihop och ge varandra stöd? Eller blir föräldrarnas bråk även deras?